Utåt sett
rent perfektion.
Inom bort en explosion.
Som en sommar i september.
Frånkomligt att det vänder.
Den jag har
och jag blir aldrig något mer än det.
Den jag har
med alla brister och med alla fel.
Den jag har
och allting som det innebär.
Att vara så här men vi kan bara vara dom vi är.
Jag gör alla fel
och jag går sönder del för del.
Men jag svarar jag kommer alltid vara den jag är.
Det är upp till mig nu men vet inte om jag vågar.
Det är något skrämmande med tårar.
Jag bär ett mörker inom mig endast en barns fel.
Hur kan man laga något som aldrig varit helt.
Den jag har
och jag blir aldrig något mer än det.
En den jag har
med alla brister och med alla fel.
Den jag har
och allting som det innebär.
Att vara så här men vi kan bara vara dom vi är.
Jag gör allting fel.
Kan bara vara den jag är.
Jag blir aldrig något mer än den jag har.
Och allting som det innebär.
Att vara så här.
Men vi kan bara vara dom vi är.
Jag gör alla fel.
Och jag går sönder del för del.
Men jag svarar.
Jag kommer alltid vara den jag är.
Den jag är.