Oh my God!
Nej, men alltså nej.
Alltså, nej, men alltså, exakt.
Verkligen.
Nej, men alltså.
Måste bara.
Ni som ni bara.
Nej, nej, nej, men alltså.
På riktigt.
Nej, men alltså.
Oh my God.
Nej,
men alltså från det baden framöver.
Det är bara nej, nej, men bara man ser det bara.
Men gud,
men okej,
men i alla fall vi har kommit hit.
Så vi ska spela en låt som heter lite.
Det är sällskap.
Ska du säga?
Nej, men om man kan.
Nej,
men du kan säga nej,
men du är så gullig som bara frågar.
Jag älskar dig.
Du tror att det är bara kärlek.
Det är bara kärlek.
Ja, men du säger jag.
No worries.
Snöååå min.
Nej, kom med.
Vi har kommit hit för att spela en låt som ett litet.
Nej, nu glömde jag att vad du skulle säga.
Man människa.
Så du kan.
Okej, men vi har kommit.
Vi har kommit hit för att spela.
Nej,
nu glömde jag igen att vara du som skulle säga.
Jag vet inte vad det med mig idag.
Men nej,
men jag har haft en fruktansvärd turbul.
Men alltså nej, men nej, nej, det var hemskt.
Nej,
jag var tvungen betala en räkning
och alltså de är * OCR numren.
Hur många siffror kan det vara?
Liksom måste man ha * tutorial.
Bara för att betala en räkning.
Och då står inte i ordning eller så är ett,
två,
tre,
fyra,
fyra och kommer en sexan.
Och så kommer det åtta.
Nu ska vi skjuta efter.
Jag bara liksom.
Man brinner.
Man människa.
Mätning och skolan om som en hel.
Så en hel.
Vi vill.
Namaste namaste namaste
namaste namaste toalett.
Vad ligger där nere?
Det där behöver liksom lite privacy.
Vi har kommit hit för att spela vår nya låt.
Little America.
Exakt.
Ja,
men vi har inte träffat publik på jättelänge.
Nej,
vi har suttit instängda i en inspelningsstudio i.
Men vad är det?
12 år?
12 år är det.
Ja, då ni gick i baklås.
Vi ska bara hämta en flöde.
Slagd är det var det var så det var liksom.
Och ja,
jag får släppt kallar sig förbi både i rum
och i förhållanden så att jag säger bara jag
fick i pärl.
Men då var du så fin.
Men du sa att du var så fin för du
bara satsar och en lag givs i lämna.
Sig med som ljus.
Om en precis.
Och sen satte vi igång med en sannisar.
Och sen så bara liksom kreativitet.
Det bara flödade, liksom från babas.
Men det var verkligen som man var.
Precis exakt.
Nej,
men så kallt buddha,
liksom när man är satt så att vi
spelar.
Vi har spelat in en ep och vi har spelat in en en halv
låt och ni ska få höra den halva för
den hela är inte riktigt klar än.
Jag kan säga att jo,
en grej var att när vi spelade in den
här låten ska vara alldeles strax.
Så hade jag inte min riktiga gitarr.
Nej, nej.
Så jag fick låna din.
Ja. Kommer du ihåg varför jag din?
Därför att jag hade din och jag hade din och du hade min.
Ja, ja, om det inte var tvärt om.
Du
men vad?
Jag hade min och du hade din.
Ja, men det är ingen * aning.
Alltså, vi är verkligen sämst på mellansnack.
Alltså,
vi visst,
vi är inga ständiga medier som inte är fel.
Som jag har liksom själva med,
liksom utan vi är ju singer som vi uttrycker
oss genom vår * och våra lyriks.
Liksom så visar till och med valet är hemlighetsfulla,
liksom med mystiska,
så esoteriska
serien.
Lockt ut som skogsrån som bara lockar ut i skogen.
Med vår *.
Kom ut i skogen.
Hör på Svenska.
Och när ni ser då vänder vi ryggen till ser det bark och ni bara nej,
kottar
Nej, precis.
Men exakt så är helt så här tjock.
Så vi ska ju inte prata egentligen,
utan det blir bara svammel,
liksom det här.
Om ni bara vad gör vi här?
För att säga en sak till bara.
Ja,
jag vill säga att en grej som är ett mätgat är märklig.
Det var så när vi hade spelat in den
här låten som ni ska få höra alls strax.
Så var kondenser ur min kropp.
Jag förstås med en väsbar skreka på sig.
Kallon Pappalu.
Sitt med som ändå.
Tjekade här tills jag kom på att det var en homard.
Det var en hyllning till vår stora förebild.
Kralmar,
kru kralmar,
kru,
kankligen västern,
legendaren,
en av absolut största
Vasinerna gravidare i röskn dönmar.
Om det är så att jag tror.
Okej, men ska vi räkna in tillsammans då?
Nej, men det var väl lite weird.
Nej, men vad är det som är weird?
För när du säger det så här,
när du ropar det här så här
Come on, Papa Lou!
Så ropar du det.
Du ropar det liksom efter att vi hade spelat in.
Precis, jag ropar efter.
Och Kralma Crew,
han ropar det alltid innan han börjar sjunga.
Come on, Papa Lou!
Let's go down to the zoo and watch a kangaroo.
Ja, men okej.
Jag vet.
Man kan i alla fall höra på skivan The Golden Mosey Baloney
så finns låten The Fishing Trail to the Land of Mac and Cheese.
Där kan man höra Kralma Crew väsa mer så här Come on,
Papa Lou!
Come on,
Papa Lou! Och han väser till sin gitarrist,
Trance McFlurry.
Ja, McFlurry!
Och det här är alltså samma Trance McFlurry som även spelade
gitarr i nyhetsbandet med John Pohlman och Cyndi Kempel.
Ja!
Alltså det är så mäktigt.
Ja, så där fick ni lite trick.
Ja, det var lite trivvi.
Ja, vi superdörare.
Men det var väl...
Det var väl det som...
Ska vi räkna in?
Så, nu är det en stämning, nu kör vi.
Okej!
Ska vi räkna in tillsammans då?
Nej, nej, nej, nej.
Inte en siffra till för min del.
Alltså inte efter de här osjärnrummen,
alltså my hat is gonna explode.
I can't do it.