Minns du sommaren 1922?
Det var hårt nog att bara leva då när någon djävul mårts,
kunde göra för förbud.
Ingen fattade det som du och jag.
Det var motboken och jag inte lag och ingen kunde lyfta mig som nu.
Så vi vandrade fram för vår äta,
försvinna in i din man.
Vi stod linare längs fram för att få försvinna.
Ge mig en döda där jag kan döva min ångest och dansa med vem och din
bröst.
En egen döda där jag kan sjunga med er i
sånger och fester
som enda liten tröst på min nära kan jag drömma.
Pallkan jag grömma.
Det hemska som har varit kan jag tänka på i morgon.
I kväll så ska jag leva som i morgon.
Någonstans på någon nät.
Det är någonstans.
Spola fram typ ett hundra år.
Samma luren.
De är de som då samma vind som blåser in i tårnen.
När ska vi förstå att det aldrig kommer sluta stå?
India vågor högt och lågt.
Så länge ingen jävel säger ifrån.
Så nu vandrar vi fram för vår äta,
försvinna in i din man.
Stopp och led för att glömma.
Vad rätt att få försvinna i en värld som inte har ge mig en döda
där jag kan döva min ångest och dansa med vem och din bröst.
En egen döda där jag kan sjunga med er i sånger och
fester som enda liten tröst på min nära kan jag drömma.
Bra Palme kan jag drömma.
Alla hemska som har varit kan jag tänka på i morgon.
Morgondalen fanns så att på min nö
kan jag fly från all skit som fyller
upp mitt föde.
Jag försöker att skrolla mig fram till någonting som jag behöver.
Men bla rövare, hjältar och rika vita
män finns inget som vet när varje jävel vill bli känd som lever.
Brö. Säger skriker ut i.
Jag kan döva min ångest och dansa med dem och din bröst.
Ljummen så
jag kan sjunga mig sånger och fester som enda liten tröst.
I flaska kan jag drömma.
Man kan jag drömma.
Ska som man kan tänka på i morgon.
Världen i min hand.