Tack så mycket.
Mannen i hörnet som ler emot kameran, hennes pappa i filmen, vi kommer igen.
Jag var ingen stor stjärna, brukar pappan berätta.
Det var birollermäst eller hjältarnas vän.
Men hon kramade hans hand och hon viskade till honom.
Du är stjärnan för mig och du kommer igen.
Att hungra och törsta efter framgång och lycka.
Att vänta på sin tur men aldrig bli först.
Hur blir man mättad om man ingenstans kommer?
Men det finns mer än ett sätt att släcka sin törst.
Telefoner som tystnat, vänner som glömt än en man.
Med en dröm minns de lyckliga dagar.
Det sägs man ska önska när stjärnorna faller.
Men det som hon önskar är att pappa fanns kvar.
Nu sitter hon där i ett hus, i en småstad.
Det är ensamt och tyst, bara tvn står på.
Den visar någon film.
Det är hennes pappa.
Hon sitter där.
Hon är äldre än pappan var då.
För stjärnor som slåcknat kan aldrig mer tändas.
Med tiden går alla och vem vet vart hen.
Och allt vi kan göra.
Det är att önska och drömma.
Att det vi förlorat ska komma igen.
I en.
I en.
I en.
I en.
I en.
I en.





I en.
I en.


A-a-aa-a-a-ka
A-a-a-a-a-aka-a-a-a-anta-ta-ti-ti